När ska pälsdjursbranschen ta sitt ansvar?

Djurskyddet Sverige antog hösten 2010 en ny pälsdjurspolicy. Denna har fått Sveriges Pälsdjursuppfödares Riksförbund, SPR, att reagera.

I ett brev till Djurskyddets förbundsordförande Sven Stenson skriver SPR:s VD att Djurskyddets uppfattning om att minkar i fångenskap inte kan anses ha en god djurvälfärd. SPR hänvisar till en undersökning av Statens Veterinärmedicinska Sällskap, SVS, att minkens hälsa är bra samt till den danske forskaren Leif Lau Jeppesen vid Köpenhamns universitet som menat att simning inte är ett biologiskt behov hos mink. SPR ifrågasätter vidare Djurskyddet Sveriges uppfattning att den farmuppfödda minken inte har rimliga rörelseytor och undrar vilka andra farmade djur som har större ytor.

Djurskyddet Sverige har nu formulerat ett svar till SPR som vi härmed publicerar.

Svar till Jörgen Martinsson, SPR:
Det har gått drygt två decennier sedan den första pälsdjursutredningen (SVS 1990) konstaterade att minkhållningen inte uppfyller kravet på djurens möjlighet till ett naturligt beteende. Ytterligare två myndighetsrapporter kom till samma slutsats (Jordbruksverket 1999 och SOU 2003:86). Som du själv skriver har dessa rapporter konkluderat att minkens hälsa kan anses vara god, samtidigt som de alla har kritiserat just den bristande djurmiljön. Man menade i utredningarna att minkuppfödningen inte uppfyllde kraven i § 4 djurskyddslagen, huvudsakligen för att burmiljön inte ansågs erbjuda tillräcklig stimulans för minkarna.

Djurskyddet Sverige är således inte på något sätt ensamma i kritiken av den farmade minkens djurmiljö. Den forskning som bedrivits på mink har de senaste åren fokuserat på förekomsten av stereotypier som parameter för bristande djurvälfärd. Det är väl känt att individuella djur har olika sätt att hantera miljöbelastningar i form av t.ex. rörelserestriktioner, frustration av födosöksbeteende, m.m. Vissa djur utvecklar stereotypier, andra kan istället utveckla mindre tydliga somatiska responser, som t.ex. magsår. En låg frekvens av stereotypier är alltså ingen garanti för att djurmiljön är bra. Däremot gäller det omvända förhållandet; förekomst av stereotypa beteenden ska tolkas som ett klart tecken på en bristande djurmiljö. Ett flertal studier av mink visar att förekomsten av onormala beteenden som stereotypier minskar drastiskt i en berikad miljö.

Minkars eventuella beteendebehov av sim/badvatten är fortfarande inte utrett, det finns resultat som pekar i olika riktningar. Enligt flera vetenskapliga studier kan badvatten helt klart utgöra en betydande och mycket utnyttjad miljöberikning för många individer. Avsikten med miljöberikning är ju att stimulera djuret till ett mer naturligt beteende. Varje resurs man tillsätter till djurmiljön ska leda till en mer komplett beteenderepertoar. Flera studier visar tydligt att minkar hållna i en berikad miljö nyttjar berikningsföremålen frekvent och länge. Minken är en predator som precis som andra rovdjur har ett utvecklat födosöksbeteende. När den söker föda rör den sig över mycket stora ytor. Minkar är nyfikna och opportunistiska djur, de springer, klättrar, simmar, hela tiden undersökande potentiellt intressanta platser med hjälp av lukt, hörsel och syn. En solitärt levande predator som minken har helt andra behov än en social växtätare. Det är därför inte meningsfullt att jämföra behoven hos mink med behoven hos våra vanliga lantbruksdjur.

Vad man däremot kan konstatera är att man inom lantbrukssektorn uppenbarligen tagit problemen på allvar, vad gäller att förbättra husdjurens närmiljö och deras möjlighet att bete sig naturligt. Man har under de senaste tre decennierna lagt stora resurser på forskning vilket lett till reella förbättringar av djurens välfärd. Exempel på detta är de inredda burarna för värphöns, kravet på lösdrift för nötkreatur, m.m. Trots att pälsdjursnäringen har haft många år på sig att utveckla, och verkligen förändra minkarnas situation, har ingenting av betydelse genomförts.

Trots att tre utredningar pekat på samma brister, och trots en stor och omfattande opinion mot rådande förhållanden på minkfarmerna. Man kan bara tolka denna handlingsförlamning som en brist på vilja till förändring.

Djurskyddet Sverige frågar SPR – när ska ni ta ert ansvar?

Med vänlig hälsning

Sven Stenson och Ingrid Redbo
Djurskyddet Sveriges förbundsstyrelse